För ett par veckor sedan skrev Henrik Vilén en artikel på Gameplayer om hur kvinnor framställs i spel, med ett gäng exempel. Han kritiserade många trista stereotyper, men det är inte själva innehållet som jag vill rikta uppmärksamheten på.
Han kritiserar dessa spel inte helt olikt hur jag själv kritiserade GoW3, men läser man kommentarerna på artikeln finns det en markant skillnad med mina egna texter: saklighet i kritiken. En del håller inte med Vilén, en del gör det – MEN de som inte håller med har skrivit sakliga svar. De har inte skrivit ”du får inte ligga” eller något annat nedvärderande. Märker ni vad jag är på väg? Var det något som allmänt kan beskriva GoW-grejen var det osaklighet. Avsaknad av argumentation blandat med påhopp när vem som helst kunde kommentera. Det är lätt att vara arg och oförskämd på internet när vem som helst kan tycka vad som helst och aldrig behöver ta ansvar – för det finns inga direkta konsekvenser av ens handlande om man är anonym.
Jag har inga vetenskapliga belägg här men nog känner jag att skillnaderna i saklighet mellan Viléns artikel och min kritik av GoW3 bottnar i könstillhörighet. Vad som stod både i mina egna bloggkommentarer (som fortfarande är kvar) och på Jokezs blogg på Gamereactor var typiska härskartekniker: nedvärderande, förminskande, irrelevanta påhopp (för att jag är kvinna bl.a.) för att understryka min ickekompetens och så vidare. A och O var att inte bemöta vad jag faktiskt skrev, utan att strategiskt förlöjliga min kompetens som skribent (ofta genom att påpeka att jag är kvinna).
En inte orimlig slutsats efter att ha läst kommentarerna på Viléns text: att han bemöttes med saklighet därför att hans åsikter var mer värda än mina.
Samtidigt som jag blir glad av att läsa en text som Viléns, och glad av att läsa feministiska texter av män i spelbranschen, blir jag också förbannad. Inte på dessa författare förstås – utan på att när en man beskriver precis samma problematik som jag har gjort, blir bedömd utifrån sina argument och inte sitt kön. Jag vill att jämställdhet och dess problematik ska uppmärksammas. Jag vill att de killar och män som recenserar/bloggar/har podcasts om spel (som inte redan uppmärksammar könsproblematik) slutar att gömma sig under täcket och låtsas som det regnar (det finns ett problem här som ni ignorerar att skriva om! Och nej, jag tänker inte påpeka att kvinnor ska skriva om feminism, för är det inte båda könens skyldighet att förändra en maktstruktur?).
Samtidigt är det rent ut sagt förjävligt att det ska krävas att män kritiserar samma sak (som andra kvinnor har gjort) för att åsikten ska bli legitim. Jag vet inte vad som gör mig mest förbannad: 1. Att det finns otaligt många spelskribenter (ja, de flesta är män) som låtsas som ingenting/tycker att jämställdhet inte ska diskuteras i spelbranschen – eller – 2. Att deras åsikt behövs för att göra kvinnors åsikter berättigade.
Jag tänker åtminstone INTE gömma mig under täcket. Jag är feminist och det får ni tycka precis vad ni vill om. Men skrämd av elaka kommentarer, det blir jag inte.
(Jag vill också poängtera att detta inte är riktat till någon som har skrivit/bloggar/podcastat om jämställdhet i spelbranschen – för jag är mycket medveten om att ni finns och är duktiga – utan till de många andra som inte har gjort det.)
26 kommentarer:
Ligger inte en del av problemet med folk som inte vill uttala sig feministiskt - i hur de blir uppfattade av andra?
En kvinna som uttalar sig kan snabbt bli stämplad som besvärlig. En BH-brännare som förmodligen hatar män och inte rakar sig under armarna. En helt ytlig bedömning alltså, som inte har något att göra med hennes intellekt. En kvarleva som som bottnar i hundratals år av att prisa kvinnor baserat på deras utseende snarare än bedrifter.
Om en man uttalar sig blir han istället hyllad som framåttänkande och liberal. Något som både andra män och kvinnor kan uppskatta.
Kvinnan uppfattas som militant och mindre attraktiv. Mannen kan som mest bli hånad av andra män som inställsam. Viss skillnad. :(
Den som vågar anlägga ett annat perspektiv, se saker ur andra vinklar, har automatiskt min respekt och mitt intresse. Och även om inte alla ståndpunkter är lika värda, så är det väl idag, 2010, ingen tvekan om att den feministiska (nej, feminister är inte behåbrännande mansätare, såvitt jag vet :)) är minst lika relevant och viktig som andra.
Men om alla höll med om det skulle det inte behövas några feminister, och blogginlägget ovan skulle aldrig ha behövt skrivas.
Jag undrar hur jag skulle reagera om någon hävdade att jag sågat ett visst spel för att "jag inte fått ligga tillräckligt"... eller kanske mer relevant, hur övriga världen skulle reagera.
Så sant. Män som kritiserar bemöts på ett helt annat sätt.
Själv har jag haft ett litet tema på Sundsvalls Tidning angående kvinnor i spelbranschen, tre intervjuer och en krönika. Länkar finns här:
http://st.nu/noje/kronikor/1.2017606-battre-lyfta-de-som-finns
http://st.nu/noje/1.2005599-tjejer-som-spelar-del-3
http://st.nu/noje/1.1992808-xboxflickan-prisad-for-sin-spelblogg
http://st.nu/noje/1.1971892-maria-gick-fran-pong-till-mass-effect
Stå på dig Tove. vi är många som är på din sida. Det är de mest tysta i verkliga livet som uttrycker sig på internet anonymt, kom ihåg det.
Vad det gäller det du pratar om så har jag påpekat detta i en tråd på Loading som jag riktade till tidningen Level i denna tråd:
http://loading.se/forum.php?thread_id=47835&page=1
Sen har jag också skrivit en recension där jag kritiserade en av deras skribenter och gjorde honom arg:
http://loading.se/review.php?review=1646
Problemet lever i allra högsta grad även i den mest etablerade spelpressen.
Kommer ihåg när jag ställde Ubioft mot väggen och frågade ut dem hur de tänkte med sin serie tjejspel som bland annat gick ut på att passa spel. Och det var typ för en två-tre år sedan.
Har faktiskt ett uppslag med genusvinkling som jag formulerar i huvudet as we speak. Blir antagligen något till Blog 'em up och eventuellt ett annat magasin.
Usch usch usch att man ska behöva bedömas utifrån sitt kön. Man kanske skulle göra mer för branschen om man tog sig ett pseudonym och bloggade frenetsikt om feminism med ett manligt namn? Vad tror ni? :P
Jag menade förstås spel som gick ut på att passa barn. Inte spel som går ut på att passa spel. Det vore konstigt.
Konstigare.
Det som stör mig mest i bloggosfären är alla hang-arounds som bara tycker som någon annan för att den tycker något. Det är ytterst sällan de bildar sig en egen uppfattning och orkar sätta sig in i hela diskussionen. Jag har följt den här diskussionen kring GOW3 sedan din recension i SvD och jag du har mitt fulla stöd på alla punkter. Det är så lätt förr någon som t ex läser GR att se Jokez (eller vad han nu hette) blogg. Utan att läsa din köper de bara hans poänger. Jag var med om lite samma sak i en liknande debatt för ett tag sedan. Den berodde visserligen på ett par sjukt korkade formuleringar från min sida och i alla fall en åsikt som jag omvärderade. Det satt en massa folk och höll med på konstiga sätt utan att ha sett hela diskussionen och utan att egentligen fatta min poäng. De vettiga motargumenten hade jag inga som helst problem med (förutom att de fick mig att förstå hur jävla dum jag var i inledningen av diskussionen), men de knäppa köpa-poäng-hos-nån-kommentarerna irriterade bara.
Det är fan svårt att diskutera på nätet och de gånger man lyckas ha en givande diskussion med någon som har totalt motsatt åsikt är ytterst sällsynta.
Gamergadgetgirl: Ja, jag tror också att det är en anledning (sedan finns det ju också de som inte ens har tänkt i banor om jämställdhet). Men som du säger verkar det vara värst för kvinnor som uttalar sig feministiskt – därför tycker jag inte att det borde vara lika farligt att ta en sådan ståndpunkt som man. Det finns ju givetvis exempel på nedsågade män också, men visst verkar de vara färre.
Sofia: Jag har läst dem! Jag tycker det är skitbra att du har gjort en hel serie om spelande kvinnor.
Christofer: Jag läste faktiskt den tråden när du skrev den. Det var både bra och intressant att det togs upp. Hur många killar är det som skriver för Level nu? 15? Hur många tjejer? Jag känner bara till att Angelica Norgren gör det.
Jag läste din kommentar och även Fredrik Schaufelbergers svar. Verkligen bra av dig att ta upp att spelkritiker inte verkar ta sexism på allvar. Det som verkligen stör mig i den typ av recensioner (nu har jag inte läst hans recension men han summerar ju det han tycker) är att man verkar kunna göra vad som helst så länge man sätter en ”ironisk” stämpel på det. Hur är något ironiskt sexistiskt egentligen? Publiken som köper spelet köper det antagligen INTE för att det är ”ironiskt”, utan för att det finns halvnakna tjejer och skolflicksuniformer. Har man då som utvecklare inte missat väldigt mycket om man nu ville göra det ”ironiskt”?
Bara för att man som recensent kan jättemånga referenser om ett spels ursprung betyder det väl inte att man automatiskt ska hylla det?
Hade vi haft en värld utan en manlig maktstruktur hade jag kanske kunnat acceptera Onechanbaras så kallade ironi. Men eftersom kvinnliga karaktärer i spel mer som regel än undantag är sexualiserade är det minst sagt problematiskt att försöka sig på att ironisera (om det nu verkligen var det utvecklarna ville. Det ju också väldigt lätt att ursäkta sig genom att kalla det ”ironi”). Sexism med en tanke bakom? Det är likaväl sexism.
Jag känner verkligen inte att Schaufelberger har fog för sin åsikt bara för att han namedroppar ett par andra (manliga vad jag vet) recensenter. Akademiskt intressant? Kom tillbaka när det kommer ett bögporrspel från Japan så kan vi snacka istället.
Jag tycker det var grymt bra av dig att du skrev inlägget på loading och jag håller helt med dig. Det är väldigt tröttsamt med recensenter/recensioner som hellre nördar ned sig än att ta upp ett bredare perspektiv. Rock on Christofer!
Jimmy: Aj på Ubisoft. Ser fram emot artikeln!
Anders: Nej, det verkar inte bättre än att man tar en liten del av en större kontext och bildar sig en uppfattning. Det är väldigt många som tycker på internet och de som hörs mest (men kanske inte vet bäst) kanske drar till sig flest.
Poängen med en diskussion tycker jag inte är att ”ha rätt” utan att lära sig något. Om man bara pratar med folk som tycker samma sak som en själv, inte lär man sig särskilt mycket då? Man får bara en snäv världsuppfattning (vilket kanske GR-kommenterarna fått?). Och som du säger, det är väldigt svårt att diskutera på nätet – folk tar gärna till hårda ord om de inte blir förstådda/inte kan uttrycka sig ordentligt. Men ibland lär man sig något/lär andra något, så det är nog bara att kämpa på
Monika: Men nu kan ju inte du göra det, du är ju avslöjad
Rock on du med Tove! Och tack!
Detta tänkte jag också verkligen på - det är inte så förvånande, man ser samma sak i nästan all form av feministisk kritik, oavsett kulturform.
Det som har varit mest slående för egen del är hur förvirrad en stor del av kritiken är. Saklig eller ej, oftast saknar den relevans för det som texterna är menade att diskutera. Det är tyvärr sällan som det blir betydelsefulla meningsutbyten.
Ursäkta dubbelposten, men problemet kan även ses i Chris text på Gameplayer: http://gameplayer.se/pub_text.php?pub_id=15806
"Tycker det känns som att du bara vill framhäva att du är homosexuell och du vill att folk ska sluta skrika ord som GAY och dylikt." skriver exempelvis en som kommenterar, och många andra kommentarer har en liknande ton som riktas mot kvinnor som skriver liknande kritik. Det räcker alltså inte att vara man, man bör även vara straight...
Det största problemet är nog dock, och det syntes även bland kommentarerna på min text, att många inte verkar förstå att kulturkritik är något som lämpar sig när det skrivs om spel. Nu kanske jag drar för höga växlar på kommentarer som skrivs på Gameplayer och liknande sidor, det behöver givetvis inte vara representativt. Dock känns det så.
Henrik: Jag blev så ursinnig av att läsa kommentarerna efter Chris krönika att jag fick pausa och andas. Jag känner verkligen igen många härskartekniker som används mot honom för att underminera hans argumentation. Men hur som, fantastiskt modigt att han har tagit upp perspektivet som gay och spelare.
Härligt att du inte låter dig nedslås av kommentarerna till mitt blogginlägg!
Själva idéen med min blogg var ju att lyfta upp ämnet till diskussion, sen kanske det var naivt av mig att tro att vissa människor på Gamereactor var mogna nog att föra en diskussion kring ämnet utan att komma med personliga påhopp.
Som någon säger innan mig tror jag att en del av problematiken med att man som du som kvinna tar upp en feministiskt syn på spel lätt stämplas som just obekväm eller sur osv, vilket man knappast behöver påpeka att så inte är fallet...
Jag har själv problem med att min dotter älskar spel, men går man in i en spelbutik idag är det en så tydlig del av spelen som är hårt riktade till enbart tjejer. Enligt det man ser i spelbutiken skall tjejer spela:
- Dåliga spel
- Spel med något rosa på sig
- Spel med hästar
- Spel om mode
Spelbranschen har ett stort problem med att det är väldigt inriktad på just killar/män.. mkt säkert för att spel i mångt och mycket görs av män.
Det har varit en hård kamp för att få min dotter att förstå att hon faktiskt inte behöver spela spel som enbart är riktade till tjejer utan faktiskt kan välja och vraka bland alla spel helt fritt...
Måste även säga att jag uppskattar dina texter och kommer fortsätta läsa dem!
Mvh
Joakim
Ville bara tipsa om att jag om min familj har startat bloggen
http://www.familjenspel.se/
Titta in om ni vill :)
BTW Tove:
har du läst denna uppföljning från jokez:
http://familjenspel.se/2010/june/familjenspel-vs-den-sura-feministen.html
Skrev en artikel till ETC om interaktivt tantsnusk och spelindustrins könsfördelning:
http://www.etc.se/30502/tantsnusk-har-blivit-datorspel/
Nu är det igång igen! :)
http://loading.se/forum.php?thread_id=86497
Ang. vad du, Tove, skriver om att gömma sig bakom ironi så verkar du och ni andra missa att det är två helt olika saker att kritisera ett spel för att t ex innefatta lättklädda tjejer och att anklaga spelet för att vara sexistiskt.
Problemet med det senare är att man då kommer med en rätt grov anklagelse som implicerar väldigt osmickrande egenskaper hos den som skapat spelet ifråga. Ska man göra det så ska man ha ordentligt med kött på benen, kunna argumentera för sin sak och även kunna tillstå att man har haft fel om så är fallet.
När det gäller anklagelser om härskartekniker så kan jag inte låta bli att fråga mig om inte Toves egen benägenhet att påstå att alla hennes kritiker, mig inkluderad, är ute efter att få henne att sluta skriva och att vi bara kritiserar henne för att hon är kvinna påminner i min värld rätt så mycket om en härskarteknik. Särskilt snygg argumentationsteknik är det i varje fall inte.
/Gustav Åkerlund fd. anonym
Att ha med en lättklädd kvinna i ett spel i sig kanske inte konstigare än en lättklädd man, men det är utan kontext. Det går inte att tänka bort att kvinnor länge har objektifierats i alla (eller åtminstone de flesta) sfärer av samhället. Spelbranschen är mansdominerad, det är det som skapar laddningen i en lättklädd kvinna. Antalet kvinnliga spelutvecklare är fortfarande få och tendensen verkar fortfarande vara att göra spel för tonårskillar. Spel gjorda av män för män gör det komplicerat att klä av kvinnor i spel. Även om syftet kan vara annat så blir ofta resultatet av det objektifiering och sexism. Så hur är det två olika saker?
(En parentes: lycka till att hitta en spelutvecklare som erkänner att han eller hon har sexistiska element i sitt spel.)
Jag antar att du insinuerar att jag varken haft belägg eller argumentationsteknik när det gäller att framföra mina antaganden?
Har du faktiskt läst kommentarerna som sagts om mig? I så fall; hur får du ihop din slutsats, att jag kastar av mig kritik genom härskarteknik? Det säger sig själv – någon i underläge har väldigt svårt att använda sig av härskartekniker. En man kan använda sig av dessa tekniker och komma undan med det. Jag skulle få kritik för att vara osaklig.
Jag har knappast påstått att alla mina kritiker använder sig av dessa tekniker. Det finns många som inte håller med mig men inte använder skällsord eller nedsättande uttryck för att beskriva det. Säkert finns det ännu fler som jag inte känner till. Men haters gapar alltid högst på internet och det var till dem detta inlägg var riktat.
Visst är kontext relevant och det finns flera aspekter som du förbisett och därefter ignorerat när andra påpekat dem - främst då att de tidigare spelen i GOW-serien innehåller just de element du efterlyser.
När Resident Evil 5 kom anklagades det spelet för att vara rasistiskt för att fienderna var svarta, är det då inte relevant att titta på de fyra (eller fler) föregående titlarna i samma spelserie när man fäller domen?
Jag trodde laddningen i avbildningen av nakna kvinnor låg i den sexuella aspekten av nakna kroppar. För övrigt kan jag på rak arm komma på två spel som visar mäns blottade könsorgan - The Void och Syndicate men inte ett enda spel förutom renodlat pornografiska där kvinnliga könsorgan visas.
Du säger att problemet ligger i den manliga dominansen bland såväl producenter som konsumenter av datorspel men det har flera gånger påtalats att GOW 3 haft en kvinnlig manusförfattare, något som du förbigått med tystnad. Är det fullständigt ovidkommande för ditt resonemang?
Jag håller absolut inte med om att sexism kan bli "resultatet" av något annat, sexism precis som rasism och andra närbesläktade ismer förutsätter medvetenhet och berått mod, i annat fall så ÄR det inte längre sexism även om det kan vara objektifiering och/eller diskriminering.
Du har brustit såväl i argumentationsteknik som i förmåga att belägga dina påståenden, ja.
Då menar jag främst i det avseendet att du i de åtföljande diskussionerna valt att sluta svara ibland och andra gånger ignorerat vissa brännande delfrågor.
Förutom manusförfattarens kön och föregångastitlarnas spelupplägg så har vi då den teologiska debatten som du plötsligt slutade delta i när du fick en meningsmotståndare som uppenbarligen var beläst i ämnet.
Jodå, jag har läst kommentarerna. Jag har klickat runt på länkar, läst sida efter sida av inlägg och slödder-inläggen som handlar om huruvida du får ligga eller inte kan jag räkna på ena handen. De utgör en försvinnande liten minoritet som därtill bemötts direkt utav andra skribenter - jag har svårt att se någon annan anledning till att du valt att göra en sådan stor sak utav dem än att det hjälper till att utmåla en bild utav datorspelsbranschen och datorspelskulturen som kvinnofientlig och chauvinistisk. Föga sakligt i min värld, apropå vad du skulle kunna anklagas för.
"hater gapar högst"... jojo, eller så är det bara mycket lättare att hantera dem än de mer seriösa kritikerna ;)
Som jag påpekat tidigare så är genusaspekter utav dator- och konsolspel intressant och det har gjorts flera djupgående reportage om ämnet som håller hög journalistisk kvalité. Det är också i sådana reportage som den sortens journalistisk hör hemma, vilket leder mig tillbaka till utgångspunkten för min kritik mot dig.
Du har i våra diskussioner insinuerat att jag skulle företräda en syn på spelrecensioner som ett rent uppräknande på antal banor och vapen i spelen samtidigt som du själv försvarat ett flertal dåliga recensioner med att det är "kulturjorunalistisk". (Jag skriver ett flertal eftersom jag även inkulderar din och andra MOH-recensioner, även Aftonbladets recensent fick sitt alster sågat längs med fotknölarna av läsarna - du kan kolla själv om du vill)
Du vet, lika väl som jag, att en recension är konsumentupplysning i första hand och kulturjournalistisk i andra hand. Det innebär inte att man inte som recensent inte skall inkludera ett eget omdöme men det innebär att ens ståndpunkt måste vara underbyggt utifrån vissa givna premisser varav den dominerande är huruvida spelet är underhållande eller inte.
När du skrev din MOH-recension så ägnar du en väldigt stor del utav utrymmet åt att problematisera "den politiska aspekten" men inte en enda rad åt att kritisera spelet för att det är tekniskt inkompetent. Det är förstås en mycket intressantare infallsvinkel för dig som journalist men inte för mig som läsare eftersom jag i första hand vill veta om spelet är BRA, inte om dina känslor inför att spelet skildrar en pågående konflikt.
Du har brustit såväl i argumentationsteknik som i förmåga att belägga dina påståenden, ja.
Då menar jag främst i det avseendet att du i de åtföljande diskussionerna valt att sluta svara ibland och andra gånger ignorerat vissa brännande delfrågor.
Förutom manusförfattarens kön och föregångastitlarnas spelupplägg så har vi då den teologiska debatten som du plötsligt slutade delta i när du fick en meningsmotståndare som uppenbarligen var beläst i ämnet.
Jodå, jag har läst kommentarerna. Jag har klickat runt på länkar, läst sida efter sida av inlägg och slödder-inläggen som handlar om huruvida du får ligga eller inte kan jag räkna på ena handen. De utgör en försvinnande liten minoritet som därtill bemötts direkt utav andra skribenter - jag har svårt att se någon annan anledning till att du valt att göra en sådan stor sak utav dem än att det hjälper till att utmåla en bild utav datorspelsbranschen och datorspelskulturen som kvinnofientlig och chauvinistisk. Föga sakligt i min värld, apropå vad du skulle kunna anklagas för.
"hater gapar högst"... jojo, eller så är det bara mycket lättare att hantera dem än de mer seriösa kritikerna ;)
Som jag påpekat tidigare så är genusaspekter utav dator- och konsolspel intressant och det har gjorts flera djupgående reportage om ämnet som håller hög journalistisk kvalité. Det är också i sådana reportage som den sortens journalistisk hör hemma, vilket leder mig tillbaka till utgångspunkten för min kritik mot dig.
Du har i våra diskussioner insinuerat att jag skulle företräda en syn på spelrecensioner som ett rent uppräknande på antal banor och vapen i spelen samtidigt som du själv försvarat ett flertal dåliga recensioner med att det är "kulturjorunalistisk". (Jag skriver ett flertal eftersom jag även inkulderar din och andra MOH-recensioner, även Aftonbladets recensent fick sitt alster sågat längs med fotknölarna av läsarna - du kan kolla själv om du vill)
Du vet, lika väl som jag, att en recension är konsumentupplysning i första hand och kulturjournalistisk i andra hand. Det innebär inte att man inte som recensent inte skall inkludera ett eget omdöme men det innebär att ens ståndpunkt måste vara underbyggt utifrån vissa givna premisser varav den dominerande är huruvida spelet är underhållande eller inte.
När du skrev din MOH-recension så ägnar du en väldigt stor del utav utrymmet åt att problematisera "den politiska aspekten" men inte en enda rad åt att kritisera spelet för att det är tekniskt inkompetent. Det är förstås en mycket intressantare infallsvinkel för dig som journalist men inte för mig som läsare eftersom jag i första hand vill veta om spelet är BRA, inte om dina känslor inför att spelet skildrar en pågående konflikt.
Du har i våra diskussioner insinuerat att jag skulle företräda en syn på spelrecensioner som ett rent uppräknande på antal banor och vapen i spelen samtidigt som du själv försvarat ett flertal dåliga recensioner med att det är "kulturjorunalistisk". (Jag skriver ett flertal eftersom jag även inkulderar din och andra MOH-recensioner, även Aftonbladets recensent fick sitt alster sågat längs med fotknölarna av läsarna - du kan kolla själv om du vill)
Du vet, lika väl som jag, att en recension är konsumentupplysning i första hand och kulturjournalistisk i andra hand. Det innebär inte att man inte som recensent inte skall inkludera ett eget omdöme men det innebär att ens ståndpunkt måste vara underbyggt utifrån vissa givna premisser varav den dominerande är huruvida spelet är underhållande eller inte.
När du skrev din MOH-recension så ägnar du en väldigt stor del utav utrymmet åt att problematisera "den politiska aspekten" men inte en enda rad åt att kritisera spelet för att det är tekniskt inkompetent. Det är förstås en mycket intressantare infallsvinkel för dig som journalist men inte för mig som läsare eftersom jag i första hand vill veta om spelet är BRA, inte om dina känslor inför att spelet skildrar en pågående konflikt.
...och DÄR fick jag äntligen med allt jag ville ha sagt.
Skicka en kommentar