Kommentera eller blogga? Varsågod, här är båda.

Jag planerade att blogga hela förra veckan om nörderi och feminism, om Nördcafé på Tekniska museét och om nördprogrammet i P4 som jag var med i. Men jag kom inte dit. Min recension av Medal of Honor väckte återigen starka känslor och även här på min blogg, trots att jag inte har bloggat om det. Jag ville gärna skriva något trevligt om nörderi, men det är svårt att skriva trevliga saker när otrevliga saker ligger på dörrmattan. Så jag har bemött kritik istället för att blogga. Men någon gång måste det bli slut på det. Min blogg är ingen anslagstavla för vad jag skriver i jobbet. Det är en blogg. Min privata blogg. Och kanske är det ett problem i sig, kanske borde jag lägga ned bloggen nu och sluta vara privat (vilket jag har funderat på länge. Privat och jobb funkar inte att mixa på internet verkar det som). Men jag låter den leva ett tag till. Däremot blev detta inget trevligt inlägg. Tvärtom, för här är nämligen min sista, feta kommentar till Mjauv som envist har kritiserat mig sedan MoH-recensionen publicerades. Det är vad jag har pysslat med när jag mycket hellre hade bloggat om nördfeminism (som Maria Sjöberg och Åsa Roos redan har gjort så förträffligt).

”

Jag hoppas att allt kom med, du hade nämligen skickat fem eller sex kommentarer (och några var dubblerade).

Jag undrar först och främst varför du fortsätter att kommentera här? Du har uppenbarligen en helt annan syn på hur spel ska recenseras än jag. Jag strävar efter att skriva kulturjournalistiskt i mina recensioner, inte konsumentupplysning. Jag kommer inte ändra mitt sätt att recensera. Om du ogillar mina recensioner förstår jag inte varför du läser dem? Du kan hitta recensioner ur den synvinkeln du föredrar på många andra ställen på internet. Men inte på Svenska Dagbladet. Det finns ingen anledning att diskutera vidare, eftersom vi har helt olika uppfattning om detta.

Jag ska dock ta och svara på vad du har skrivit, även om du själv inte verkar ha några problem med att ignorera vad jag skriver till dig.

Om jag har slutat svara på kommentarer beror det på att det är otroligt tröttsamt att upprepa sig, särskilt för folk som uppenbarligen inte bryr sig om vad jag svarar, eller inte förstod vad jag skrev första gången. Det finns ingen bra väg att gå; om jag svarar får jag höra samma mantra igen, om jag inte svarar är jag inkompetent. Dessutom har jag ingen lust att delta i en diskussion när människor skriver på ett otrevligt sätt och det är faktiskt mitt val att inte göra det. Men helt ärligt är det för att jag har andra saker som jag hellre lägger min energi på.

Och nej, jag tycker inte att det har funnits särskilt många ”seriösa kritiker”, de flesta har varit osakliga och personliga, eller så har jag redan bemött deras kritik.

Du må tycka att jag förstorar upp att jag har chauvinistiska kritiker. Men det gör jag inte, det är så att vara kvinna i spelbranschen, eller tjej i ett nördsammanhang för den delen. Att alltid behöva försvara sitt intresse eller sitt kunskapsområde är väldigt tröttsamt. Och nästan alltid dyker det upp en man (ja, för det är oftast män) som säger att sammanhanget (om det så är spel eller något annat) ” inte är ojämställt” eller ”det är ett marginellt problem”, precis som du har gjort nu. Bara för att ojämställdhet och/eller sexism inte existerar inom den personens (eller din) världsbild betyder inte att det är så. Men det är ett klassiskt knep (ibland omedvetet) att förminska problemet. Du förminskar problemet genom att säga att jag ”inte kan argumentera och därför riktar in mig på könsrelaterad kritik”. Jag kan argumentera, det har jag bevisat många gånger om. Men som kvinna och nörd kan man aldrig ”sluta bevisa”, för då kommer någon och knäpper en på näsan och säger ”du kan inte”. Du kanske tycker att du kritiserar mig sakligt, bara för att du inte skriver att ”jag är så sur att jag behöver ligga”. Men tänk om. Du är inte saklig, du är färgad av samma fördomar och föreställningar som alla andra.

Jag vet att GoW3 hade en kvinnlig manusförfattare och det där argumentet är också väldigt urvattnat. Hur är det ett argument att EN kvinna helt plötsligt är representant för alla andra kvinnor? Tror du att alla kvinnor tänker likadant? Att alla kvinnor har samma föreställningar om kön? Om jämställdhet? Det var EN kvinna (och vem vet vad hon egentligen tycker?). EN. Hur många män stod bakom utvecklingen av spelet?

Det är så typiskt. I ett nördsammanhang, manligt dominerat sådant, så får ofta den ensamma kvinnan vara representant för hela sitt kön. Det vet jag att många av mina kvinnliga nördvänner- och bekanta också känner. Att påstå något annat är – återigen – att förminska betydelsen av hur ojämställt det är. Den kvinnliga manusförfattaren spelar ingen roll för min analys av GoW3. Att använda det som argument, att den kvinnliga manusförfattaren ”rättfärdigar” hur GoW3 ser ur, det är unket.

Angående de andra spelen – min analys (och recension) gällde GoW3, inte de tidigare spelen. Att det fanns fler framträdande kvinnoroller i tidigare spel gör det väl desto värre att GoW3 är som det är?

Att sexism skulle förutsätta medvetenhet var det märkligaste jag har hört. Det bygger snarare på hur vi har fostrats, på vårt samhälle, miljö och så vidare. Sociala konstruktioner är troligen inte medvetna för de flesta. Jag påstår inte att jag känner till allt här – men det gör inte du heller. Du har (som jag visat på ovan) förminskat storleken och betydelsen av ojämställdheten i spelbranschen och kvinnors utsatthet i den (eftersom du menar att jag knappt har bemötts av sexistiska kritiker och att jag bara påstår det för att jag inte kan hantera seriösa kritiker) och gjort den kvinnliga GoW3-manusförfattaren till en representant för sitt kön. Uppenbarligen sitter dessa mönster djupt rotade. Jag tror inte heller att du kommer att erkänna eller ta till dig detta. Så lite lost cause alltså. Precis som att besvara de flesta kommentarer: lite poänglöst.

Nakna kroppar är inte laddat. Kvinnors nakna kroppar är laddade. Det är väldigt sällan det dyker upp sexuellt laddade scener med nakna män i spel. Jag kan i skrivande stund inte komma på en enda. Spelen du syftar på har jag inte spelat så jag kan inte uttala mig. Men allt grundar sig i hur man avbildar något. Var männen verkligen sexualiserade? Och tycker du att kvinnor inte blir sexualiserade så länge de inte visar könsorganen?

Jag märker också här att din egentliga invändning tycks vara att jag borde skriva om ”mer kontroversiella” saker på min blogg istället för i tidningen, du har faktiskt inte anklagat mig för att ha fel i sak. Snarare har du gripit efter halmstrån för att slå hål på mina argument, men kärnan i mina texter har du anklagat mig för att ha fel i – snarare förstärks min uppfattning nu att jag faktiskt argumenterade väldigt väl i mina texter. Men du tycker alltså att texterna är per definition dåliga för att de inte är konsumentupplysning?

Och om MoH: jag skrev inget om att det var tekniskt inkompetent, för det är det inte. Snarare skrev jag att det var spelmekaniskt bra. Det räcker dock inte för att ge ett högt betyg för min del.

Slutligen säger jag att jag inte kommer att svara på något mer från dig. Du får tycka precis vad du vill om det – jag antar att du tänker att jag helt enkelt inte KAN svara på något+inte kan argumentera+är feg, vad vet jag? – men nu räcker det. Det här tar alldeles för mycket tid och energi, särskilt som jag inte ens uppdaterar den här bloggen längre (på grund tidsbrist bland annat och nu har jag skrivit ett antal blogginlägg i mängden kommentarssvar). Men jag skulle gärna göra det! Jag vill mycket hellre blogga än att svara på kommentarer, så enkelt är det och jag har min fulla rätt att tycka det.

P.S. Att Aftonbladets läsare sågar något vid fotknölarna tar jag inte på särskilt stort allvar. Kommentarerna där är sällan vettiga. Jag har läst texten och är absolut på Peter Ottsjös linje. D.S.

”

Ett stort tack till er som fortfarande har denna blogg på RSS!