Jag är tillbaka från semestern, ja eller, "bloggsemestern" som jag tog lite spontant. Sommarn var solig och till och med jag hade svårt att inte vara utomhus.
Nu när sommar snart är slut, är det dag för Super PLAY att konstatera sin sista giftiga spelkritik. Som ni säkert redan vet läggs tidningen ned, och det är med ett tungt hjärta som jag inser att mycket av vår egen uppfattning av spelhistorien, går i graven. Jag mognade senare än andra tror jag, i mitt tv-spelsintresse, så mina minnen av den tidigare tidningen har inte varit så omfattande. Det är inte desto sorgligare - Super PLAY var de som tog hand om mig (åtminstone känns det så), och gav mig möjligheten att börja skriva recensioner för dem. Jag minns att Alfred synade mina referenser skarpt innan jag fick skriva en provrecension. Han var grymt hård! Men för all del, han satte ribban högt. Och jag tror nog, med hans hjälp, att jag blivit bättre sen dess.
För mig känns Super PLAY som hemma. Skribenterna känns som hemma. Och snart finns inte hemma mer. Det är verkligen sorgligt.
Tack Super PLAY för vad ni gav läsarna under alla år. Tack för humorn, värmen och kärleken till spel som ni har förmedlat. Tack Alfred, Jocke och Mats. Tack för att jag fick en chans hos er. Super PLAY kommer bli mycket saknad efter att sista ordet är skrivet. Tills dess, gör ert bästa.
2 kommentarer:
Håller med. Super PLAY var hemma. Och nu är man hemlös. Svårt att cope med det.
Det är verkligen tråkigt med SP. Hur ska du göra nu? :/
Skicka en kommentar