Helgens har nått nördnivåer som jag inte trodde var möjliga...
Klockan nio en lördagkväll slog jag på ABBA Singstar. Själv. Någon gång måste jag ju köra det, och är kombon inte hemma är hon inte hemma. Kände mig ruskigt sorglig.
De efterföljande timmarna besökte jag sedan den coolaste och märkligaste festen med en fantastisk mängd original.
Simons kommentar var: "Det är som att vara på fest i Ankeborg - här har vi en Långben, en Musse Pigg..."
Det var så fullproppat med dessa typer att jag själv kände mig som en riktig misfit.
Söndagen började med att en spelande barndomsvän kom över med wienerbröd, för att spela sällskapsspel. Det gjorde vi. Just like old times spelade vi Bondespelet, ett sånt där genomjävligt
tärningsbrädspel som man varje gång tror att man kan vara bra på innan man inser att det bara handlar om tur.
Sedan tog vi ett par svängar Guitar Hero också. Jag är helt ur form.
Nu väntar Lara Croft tålmodigt på att ge mig hårda ord och mycket bar hud. Ja, tillbaka till vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar